Anna

 

Det börjar dra ihop sig för tenta här hemma. På söndag ska jag skriva min första tenta på campus. Innan har jag "bara" skrivit hemtentor. Saknar mina hemtentor. Gå runt i mjukiskläder och filosofera. De mest briljanta idéerna kommer till mig när jag sitter hemma och får ta det lugnt. Hur ska det här gå? Sitta på samma plats i fem timmar, begränsat med tid också. Tentan är på en söndag också? Första advent, jag undrar lite varför skolan hatar mig så mycket. Jag vill inte åka in till Växjö på en söndag för att skriva tenta i upplysning och romantik? Jag vill kunna umgås med mina vänner i helgen och ta det lugnt. Jag har inte hunnit tr äna ordentligt på riktigt länge nu. Och det blir inte bättre av att det finns massa gott fika hemma.

 

Ikväll ska iaf jag och Manny ut och gå en svettig runda och sen avsluta med bastubad hemma hos mig. Ska bli så jävla skönt. Mitt inre skriker efter en mänsklig varelse att prata med. Jag kom på nyss att jag inte har öppnat munnen och tagit en enda ton på hela dagen. Så jag ringde mamma. Klockan ett, det var min första mänskliga dialog idag. Eller dialog överhuvudtaget. Jag är inte knäpp....

 

 

 

I söndags åkte mitt hjärta. Lämnade mig "ensam" kvar hemma. Jag grät och grät. Tog rundan runt Bräkentorp med mor och far i hopp om att frisk luft skulle rensa mitt huvud. Men mitt hjärta, varning för äcklig klyscha, gör lite ondare hela tiden när jag tänker på att Cas har åkt.

Som de flesta dagar sitter jag nu vid matbordet hemma på Fjällis och pluggar...

Började för två timmar sedan med att läsa en bok, Sandmannen av E.T.A Hoffmannen. Denna bok tillhör Romantiken med sina djupa meningar att människans psyke är så sjukt komplicerat. I dubbel bemärkelse. En man blir förförd av en trädocka, vilket inte avslöjas förrän i slutet, och där står mannen med byxorna nere (bildligt talat). Men boken börjar på ett ännu märkligare sätt när mannen beskriver sin barndom där en läskig gubbe brukar komma och störa familjen. Som läsare är kårarna av kallare karaktär aldrig långt borta. Hoffman har ett tydligt motiv och det är att skrämma läsare med läskiga dockor, med läskiga gubbar som ständigt skrattar hånfullt, den normale mannen som till slut tar livet av sig på grund av hans rubbade psyke och den ärliga flickan som han lämnar efter sig.

Romantikens häxmästare är den andra författaren från denna tid som faktiskt har intresserat mig. Och då har jag inte börjat på Poe än. Den första var faktiskt Goethe med sin tragiska romantiska Unge Werthers lidande. Gud vilken tönt jag låter som... och vilken tråkig läsning det måste bli. Den här bloggen som var så full med fina bilder och glada skoldagar har blivit förvandlad till mina personliga recensioner av alltför egentligen tråkiga böcker.

Men tyvärr, detta är min vardag. Ska slänga in lite fina bilder så ni får lite att titta på! Bjuder på denna fina bilden från min och Martinas resa till Mexico i våras. En dag dök vi i cenotes och hoppade från en klippa och åkte linbana ner i vattnet.

 

 

 

 

Igår var jag, Pia, Louise och Martina i Växjö för att se första och andra filmen utav trilogin Hunger Games. Första filmen tyckte jag var jättebra när jag såg den på bio förra året. Och den var lika bra nu med, och andra filmen får jag erkänna var faktiskt också jättebra. Men vi tyckte nog alla att det skulle vara lite mer (läs mycket mer) Liam Hemsworth. Han är ju gåven sänd från himlen till den kvinnliga rasen. Och kanske den manliga om man är lagd åt det hållet. Men hur snygg är han inte då?! Nää världen är inte rättvis ibland, för jag kommer ju aldrig träffa den här mannen. Och just nu är inte mitt liv fullkomligt förrän jag ser honom och tar på honom.

Det var en del tjejer igår, småtjejer, som var fullkomligt saliga över den här premiären. Vi fyra var mer likgiltiga, inte riktigt i den extas som småtjejerna var i. But I can see where they're coming from!

 

 

Nääääääeee! Nu ger jag fan upp.....

 

Vilken seg dag jag har idag. Läser, läser och läser. Kollar lite på "Hej Litteratur!" också. Kan inte hjälpa det men jag stör mig verkligen på att programledaren håller på att dra runt på en fåtölj överallt. Sen ska hon va så himla cool, klämkäck och äckligt klyschigt. Nej, titta inte på mer än i undervisande syfte kära läsare!

 

Kunde dock inte hindra mig från att slukas av den korta tragiska och romantiska (?) romanen om unge Werther och hans lidande (Unge Werthers lidande). Denne unge man som förälskar sig i den sköna Lotte, förmår inget annat än att tänka på hur tragiskt hans liv är utan henne vid hans sida. Hon är bortlovad till en annan man, och där sattes en tydlig punkt för hur långt förhållandet mellan Lotte och Werther kunde fortskrida. Ty, ach denna tidens förgänglighet och dess obotliga romantiker!! Men en viss empati känner man för den unge Werther, han har ju hittat sitt livs kärlek. Drottningen till hans konung, rosen till hans bukett, solen på hans himmel. Vad ska han göra? Flera år går och han kan inte sluta klaga på sitt dystra liv inför sin brevväxlande vän Wilhelm.

Werther ser ingen lösning och "ett liv utan kärlek är inte ett liv..." typ. Så han tar livet av sig och lämnar skammen och skulden till Lotte. Schyst!

Inte nog med att det bara regnar och blåser ute hela tiden. Nu ska snart min fina kille lämna mig (hästen). Efter 5 år tillsammans har han varit min fasta punkt i livet. När allt annat skiter sig så vet jag att jag har Cas. Det låter så himla klyschigt att säga det här men det är faktiskt sant, och det är att Cas har alltid lyssnat och är verkligen min bästa vän. Han har en underbar personlighet, helt otroligt att en häst kan få en att känna så mycket på en gång. Jag kommer sakna hur han til tar på huvudet när han står inne, bara för att få uppmärksamhet och att få någon att klia honom på mulen. Jag kommer sakna att varje dag ha något att se fram emot. Att få åka ut till stallet och träffa stallkompisarna. Dem som jag har kommit så nära. Att stå där i boxen och mocka och prata skit och skratta tillsammans. Sen rida ut i skogen eller svettas i paddocken. Det finns ingen bättre träning och det står jag fast för. Jag kommer sakna den här livsstilen så mycket, det går inte ens beskriva.

 

Men jag hoppas och tror att han kommer få det bra och trivas i sin nya familj. Han ska till en supertrevlig familj upp i Norrköping, där familjens 16åriga dotter ska ha huvudansvaret om honom. Jag var själv 16 när jag fick Cas. Kommer aldrig glömma allt vi har gått igenom och allt han har lärt mig. Jag kommer gå ur den här relationen med så mycket erfarenhet och när jag om några år ska köpa en egen häst igen, förhoppningsvis, så kommer jag veta exakt vad jag vill ha.

 

Det kommer inte finnas en häst som kan ersätta Cas. Aldrig. Han är en unik, underbar häst.