Hej min lilla sockerdippedydopp!
Nu är det så här att jag har haft ett tomrum i mitt hjärta i snart över ett år och jag kommer inte på vad det är!
Jag blir så lack och trött... Försöker fylla hålet med choklad men det blir så kladdigt och vågen känner jag för att slänga i väggen.
Sanningen är att jag har saknat dig, bloggen, min trogna supermoderna och coola dagbok på nätet.
Det är liksom inte samma sak utan dig! Och nu känner jag att det är hög tid att ta tillbaka dig in i mitt liv. Inte varje dag! Nej nej, så intressant är inte mitt liv. Men när det händer en rolig sak eller varför inte en sorglig sak, då kommer du finnas här vid min sida. Lyssna men inte komma med svar (om inte läsarna kommer med kommentarer).
Jag älskar när jag knappar på knapparna på datorn.
Det är du och jag mot världen bloggen!!!!
Snälla, läs min blogg med en gnutta salt... och en tequilashot! HAHAHA ne men allvarligt, ta inget seriöst, detta är en blogg som jag skriver för min egen skull, så att jag som den egokvinna jag är, ska kunna läsa och skratta.
PUSSHEJ!
