Anna

Det är hög tid för mig att tacka för mig och ta mitt pick och pack och dra mig tillbaka. Tiden med bloggen har väl varit upp och ner. Kan väl inte säga något så personligt som att den har skapat och format mig som människa. För det är inte sant. Men jag känner nu att denna tiden som beskrivs i bloggen är förbi mig. En stor bidragande faktor till mitt abrupta avslut är uppbrottet med Viktor. Jag orkar helt enkelt inte gå tillbaka till en blogg som innehåller så mycket minnen och så mycket känslor. Jag vill se tillbaka på den tiden med stolthet och kärlek. Jag ångrar inget och jag ser ljust på framtiden.

Nu får ni inte gå och tro att jag har blivit en ny människa. Det har jag absolut inte! Jag bara känner att jag har vuxit upp lite. Det är lite sorgligt. Jag lämnar nu tonåren och gymnasietiden bakom mig och tar en hel del underbara minnen och vänner med mig. Om någon därute har en krumelurpiller (sånt som Pippi har, feel free to share!).

Men jag ska faktiskt inte sluta blogga om ni trodde det! Ha, där lurade jag er allt! ;) Jag har ju så klart skaffat en annan blogg. Och när den har renoverats och blivit fin ska jag berätta för er vad den heter och så vidare. 

Om mitt liv vore en film skulle denna episoden av filmen vara den snabbspolade. När allt rullar på liksom. Inte mycket som händer. Ni skulle få en fin insyn på mig när jag jobbar, när jag tränar, när jag umgås med mina kompisar och när jag är med Nils.

Anledningen till att jag inte skrivit på ett tag finns inte. Jag har helt enkelt inte någon motivation till att skriva. Det känns som det där går i vågor. Jag vill ju att min blogg ska vara rolig. Det sista jag vill är att publicera krystade inlägg om vädret eller vad jag har haft på mig. Jag kan inte heller blogga femhundra ggr om dagen eftersom jag jobbar till fem sen är det hästen som gäller och efter det oftast hem till Nils.

Vill skriva vem Nils är men om han läser detta så blir det otroligt pinsamt. Så skriver bara att han är en trevlig kille som jag har träffat via jobbet :D Vet att morfar läser med ;)

Du är nog den, mmmMmmm, som jag borde vara hos

I brist på bensondrivna fordon tar jag mig ut till hästen på ett annorlunda sätt. Jag snörar på mig inlinesen och trotsar det hemska vädret. Kan även säga att det är kolsvart ute och att jag är hysteriskt mörkrädd och faktum att jag tar mig ut på landet om tio min gör inte saken bättre.

Jag skulle aldrig somnat i soffan...

Är det ett ord eller? Det borde vara det! Så arg som jag var på denna träningen ikväll har jag inte varit på länge. Hästen vägrar, stannar och sparkar. Jag som trodde att vi hade kommit över detta. Men tydligen inte. Dessutom är det tävling på lördag, så det är bäst för honom att han skärper till sig.

Ligger i sängen nu iaf efter en lång dusch. Lyssnar på Melissa Horn och Ron Pope, som vanligt. Dem kommer få mig på rätt humör :) Lagom tills sömnen slår till och jag snarkar gott som en liten gris ;)

Nu kommer det en bildbomb från veckorna som har gått. Iphonebilder dessvärre!

Nina på ett av våra möten, så fin så

Pannkakskväll med Anton

Våffelkväll med Anton

En vacker dag glömde Ida att lägga i handbromsen, så bilen rullade fint och obemärkt ner för uppfarten och ner i hagen

En del festande har vi hunnit med också! Detta är en bild från min, Pies och Beckas kväll ute i Jkpg. MRTN djade och vi dansade

En kväll var jag hos Becka och myste massa med Freja :)

Det har blivit en del innebandy den senaste tiden. Denna gången var Amanda och hennes pojkvän Daniel med och kollade

När man kommer till stallet kan man vara rätt säker på att man möts av en springande hund med en pinne i munnen som gör allt för att du ska kasta den. Om och om och om igen...

 

 

Hej mina tjugo högt älskade läsare!

Hur har ni det i höstmörkret? Har depressionen drabbat er ännu?

Inte mig, jag håller mig frisk och kry som en nötkärna och livet rullar vidare. Kanske med en glimt i ögat ;)

Fan ta Melissa Horn! Hon är så jävla bra, så bra att jag får gåshud varenda gång jag lyssnar på henne. Texterna hon skriver är underbara, och då är det en underdrift. Hennes röst är så unik och speciell. Hennes sätt att tackla verkligheten har hjälpt mig en del :) Det är skönt att bara ligga i sängen och lyssna till henne. Man blir lugn och fri på ett sätt. Man drömmer sig bort...



Och visst är ceremonin i Oslo fin

Just nu ska jag sova tills jag vaknar (räknar med att det blir runt elva, kanske tolv). Det är en trött Anna som ligger i sängen och lyssnar till ljuva toner tillhörande ingen mindre än Alice Berntsson, tack för den fina videon du la upp på din blogg. Jag lyssnar på den om och om igen :)

Denna veckan har inte utmärkt sig mer än den förra och veckan som kommer, den kommer troligen inte heller utmärka sig markant. Det enda som var spännande och lite skrämmande denna veckan var att Cas slet sig i transporten, slängde sig i panik ut och sprang in i skogen. Glad hästägare (not) som jag är tog jag bestämda kliv efter och fick till slut honom att lyda. Vilken häst!

Tänker på framtiden, som alla andra sena nätter.

mmm rumpa

Förutom en fet migränattack idag (inte pga alkoholintaget igår!) så har jag blivit drämd in i en stolpe idag av min egen vapendragare. Cas, jag tackar dig ödmjukast för all den kärlek du visar för mig gång på gång! Om du pratade mitt språk skulle jag minsann berätta en historia för dig på franska som du sent skulle glömma.

Men efter den olyckan hoppade jag klart min runda uppe i Sickinge, sen fick jag hjälp ner från sadel och blev buren till bilen. Där låg jag som en död fisk i en sandlåda en liten stund. Resan hem väntade jag på att döden skulle hämta mig och ta mig. Fyfan vilken dag. Ska trösta mig med en filmkväll.

Gammal bild från i somras

Min uppdatering är ungefär lika bra som Mannys närvaro i mitt liv. Vill säga varannan vecka får man ett samtal, det gör hela min dag men hon är ändå inte här. Idag saknar jag henne mer än någonsin och det gör faktiskt ont att tänka att hon är så långt från mig.

Igår kväll hade vi lite fest i Ljungby. Och "kändisbesök" av Kissie. Tack för det! Jag fick äran att springa på spektaklet inne på Harrys toalett. Det var lite som spökhuset på Liseberg, man vet att det inte är något att vara rädd för men ändå skriker man högt.

Alltid när jag loggar in på bloggen drar jag en förtvivlad suck. Jag vill så gärna skriva och berätta om något roligt och spännande om allt nytt jag har upplevt. Men tyvärr blir det samma gamla vanliga text. En tråkig och alldeles onödig sammanfattning om hur livet för en ung tjej i Ljungby är, vars bästa vän befinner sig otaliga mil söderut och njuter av solen medan man själv drar sig upp ur sängen varje morgon för att ta sig till jobbet en regnig höstdag.

Mitt liv går på autopilot. Väck mig i början av april tack!?

Vi som är kvar gör det bästa av situationen. Här kommer nu en rolig lista över saker som ska göras denna höst!!!

• Jaga runt på Rebecca&Fiona!
• Ha otroligt viktiga möten!
• Tävla hästen...
• Jobba tills vi stupar
• Festa tills vi stupar

Ja, jag får erkänna. Denna hösten kan, kanske, bli bra. Med lite salt och peppar klarar vi allt.

Den där punkten om möten ska jag berätta för er en vacker dag, it's kind of funny.

Hela veckan har det varit ståhej på stadens gator. Ungdomar springer runt i cirklar och dricker öl. Medelåldersmänniskor sitter i öltälten och gissar vad det är för låtar som spelas. Pensionärerna spelar på lyckohjulet i Svenska Kyrkans tält.

Nää, asså jag har ingen koll på vad som händer på stan denna veckan. För jag har inte varit där nere. Ljungbydagarna lockar inte mig som hårt arbetande 19åring förens helgens festligheter drar igång. Imon klockan fem börjar det! Då smäller det i Annas pants! Då springer jag hem och hämtar kameran och fotar karnevalen som ska tåga genom Ljungbys gator. Syrran ska vara med och lite kompisar så då tar jag med mig mina låtsasbarn Pie, Nina och Becka och kollar. Efter karnevalen är det fest hela natten lång som gäller och den som yttrar orden "all day, all night, WTF, la genta esta muy loca" stryper jag hårt och långsamt. Om det inte är en utav mina egna kompisar för då är det ok!

OKEY! GUESS I'LL SEE YA TOMORROW!