Vid matbordet
Som de flesta dagar sitter jag nu vid matbordet hemma på Fjällis och pluggar...
Började för två timmar sedan med att läsa en bok, Sandmannen av E.T.A Hoffmannen. Denna bok tillhör Romantiken med sina djupa meningar att människans psyke är så sjukt komplicerat. I dubbel bemärkelse. En man blir förförd av en trädocka, vilket inte avslöjas förrän i slutet, och där står mannen med byxorna nere (bildligt talat). Men boken börjar på ett ännu märkligare sätt när mannen beskriver sin barndom där en läskig gubbe brukar komma och störa familjen. Som läsare är kårarna av kallare karaktär aldrig långt borta. Hoffman har ett tydligt motiv och det är att skrämma läsare med läskiga dockor, med läskiga gubbar som ständigt skrattar hånfullt, den normale mannen som till slut tar livet av sig på grund av hans rubbade psyke och den ärliga flickan som han lämnar efter sig.
Romantikens häxmästare är den andra författaren från denna tid som faktiskt har intresserat mig. Och då har jag inte börjat på Poe än. Den första var faktiskt Goethe med sin tragiska romantiska Unge Werthers lidande. Gud vilken tönt jag låter som... och vilken tråkig läsning det måste bli. Den här bloggen som var så full med fina bilder och glada skoldagar har blivit förvandlad till mina personliga recensioner av alltför egentligen tråkiga böcker.
Men tyvärr, detta är min vardag. Ska slänga in lite fina bilder så ni får lite att titta på! Bjuder på denna fina bilden från min och Martinas resa till Mexico i våras. En dag dök vi i cenotes och hoppade från en klippa och åkte linbana ner i vattnet.
