Hej litteratur!
Vilken seg dag jag har idag. Läser, läser och läser. Kollar lite på "Hej Litteratur!" också. Kan inte hjälpa det men jag stör mig verkligen på att programledaren håller på att dra runt på en fåtölj överallt. Sen ska hon va så himla cool, klämkäck och äckligt klyschigt. Nej, titta inte på mer än i undervisande syfte kära läsare!
Kunde dock inte hindra mig från att slukas av den korta tragiska och romantiska (?) romanen om unge Werther och hans lidande (Unge Werthers lidande). Denne unge man som förälskar sig i den sköna Lotte, förmår inget annat än att tänka på hur tragiskt hans liv är utan henne vid hans sida. Hon är bortlovad till en annan man, och där sattes en tydlig punkt för hur långt förhållandet mellan Lotte och Werther kunde fortskrida. Ty, ach denna tidens förgänglighet och dess obotliga romantiker!! Men en viss empati känner man för den unge Werther, han har ju hittat sitt livs kärlek. Drottningen till hans konung, rosen till hans bukett, solen på hans himmel. Vad ska han göra? Flera år går och han kan inte sluta klaga på sitt dystra liv inför sin brevväxlande vän Wilhelm.
Werther ser ingen lösning och "ett liv utan kärlek är inte ett liv..." typ. Så han tar livet av sig och lämnar skammen och skulden till Lotte. Schyst!