Hallå där!
Det var ett tag sedan. Att skriva här glömmer jag bort, kanske ska sätta en påminnelse i mobilen. För är inte att skriva av sig den bästa terapin? Om alla problem, om allt som går bra, hur man mår och så där. Jag har varit skitdålig på att blogga nu... Kanske det är räddningen för mina kommande problem? Jag har ändå en del skit i arkivet som får mig att le, så varför inte fortsätta skriva på lillasysterjag? Det är ju ändå jag, lillasyster och allt...
Så vad har hänt det senaste året? Alldeles för mycket tror jag för att få detta till att bli ett lagom långt blogginlägg. Det är redan för långt känner jag. Så jag kör en kort sammanfattning!
Jobbade hela våren, pluggade samtidigt upp matte C (har haft svårt att erkänna att det var just detta jag gjorde, men vafan, jag stinker på matte. Så enkelt är det, men jag klarade det!!!)
Var på solsemester med frugan, Martina, i två veckor i det underbara landet Mexico. Så jäkla skönt, jvla vackert och så efterlängtat!
Kom hem från Mexico, var på konsert Jon Bon Jovi med Martinas familj. En helhelg i Sthlm resulterade det i.
Firade en trevlig midsommar, hade en väldigt bra sommar förövrigt! Bra människor, sol, bad och skönt häng.
Hade fyra veckor semester där jag reste till Sveriges högsta berg med min pojkvän. Mindre lyckad bergbestigning dock, åkte även till Luleå och besökte hans bror.
Efter detta åkte jag och frugan till London, en vecka. Här spenderade vi två dagar i Chelmsford på den omtalade indiefestivalen V-Festival. Beyonce, The Script, The Vaccines, Paloma Fatih, Hoffis, Olly Murs, Ellie Goulding och många många fler.
Augustimånad visade sig vara en panikens månad. Skolan började, jag jobbade, jag kom inte in på det programmet jag ville, jag hoppade på 3 fristående kurser, jag försökte sälja Cas och var nära att lyckas ngr gånger. Han är fortfarande till salu, min ögonsten, och det gör ont i mig varje gång jag tänker på det.
Annars rullar livet på ovanligt snabbt just nu. Det är tentor, plugg, träning, kompisar, Nils och en massa problem som min vardag består av...
Ibland frågar jag mig själv och även min fantastiska mor när allt ska vända och bli lite medvind för en gångs skull. Kanske ni inte ser mina problem, kanske ni inte känner mig men inuti är det kaos just nu. Men det är nåt som bara dem närmaste ser på utsidan.