Ibland vet man inte vad som händer, man vet inte vad som sker. Man kan inte förklara varför det händer eller varför just nu. Ibland kan du inte styra tårarna som rullar sakta ner för kinden eller varför benen inte bär längre. När du tror allt är bra händer det någonting och nästan hela din värld faller sönder. Men det är som om du håller dig kvar med fingertopparna in i det sista. Du tänker inte släppa. Så svag är du inte. Men du är inte tillräckligt stark för att hålla dig kvar heller. Du behöver hjälp. Men du har ingen att vända dig till egentligen. För vad du än gör trampar du på någons fot. Så det du helst vill göra är att kravla dig upp från kanten och gräva ner dig i ett hål, eller ännu bättre, resa bort. Inte för alltid. Bara för väldigt länge.
Fin text Anna! :)