Tankar från ovan

Alltså detta kommer bli ett deppigt inlägg. Jag har varit sån här i två dagar nu. Kanske det beror på vädret, kanske beror det på att jag är skoltrött när jag drunknar i alla böcker. Kanske är det livslågan som håller på att brinna ut.

2010 lider mot sitt slut och vi blir inte yngre. För varje dag tänker jag på framtiden. Vad ska hända? Vad ska jag göra av hästen? Ska jag plugga? Ska jag resa? Ska jag ta en stort kliv i vuxenvärlden och flytta hemifrån?

Jag har kommit på att jag har inte bråttom i livet. Jag är bara 18 år när jag springer ut! Jag kör nog på en mjukstart. Tränar upp hästen och sen säljer honom dyrt när jag väl ska flytta. Jag jobbar och sparar pengar. Jag umgås in i det sista med mina kompisar. Jag längtar ihjäl mig till en storstad. Jag funderar på mina relationer.

Det enda jag har i bakhuvudet när jag ger mig ut i världen sen är att oavsett vad jag göra kommer jag göra det med bravur. Jag kommer kanske misslyckas en, två eller tre gånger. Men, ett stort fett men, jag kommer lyckas.
Som citatet lyder; "resan är målet" kommer jag säkerligen uppleva och lära saker på min resa. Och jag lovar att jag gör det på mitt sätt.

Det var egentligen inte framtiden som jag hade tänkt skriva om. Jag ville uttrycka i ord min deppression och nu ska jag göra det! Banne mig... Ni förstår, matte har blivit min värsta fiende. Jag liknar helvetesämnet med förintelsen. Så hemskt kan det vara. När man inte förstår, då somnar jag eller slänger böckerna i väggen. När jag förstår är allt blommor och solar igen. Men mest är matte (vi snackar allstå om C-kursen nu, heavy shit) bajs och jag hatar det.

Dels har det dragit ner mig. Sen började jag tänka på hur lite fritid jag har. Vilken patetisk människa jag är. Nu räknar jag inte hästen som en hobby, det är en livsstil som jag inte vet hur man lever utan. Nu tänker jag på fritid så som att läsa en bok, kolla på tv, gå en runda, göra lite yoga (gud vad jag har längtat efter det!), umgås med vänner, städa mitt rum eller baka en kaka. Det hade varit underbart.

Men samtidigt, jag skulle aldrig ge upp det jag har idag. Jag skulle bara vilja finslipa hörnen lite. Och städa mitt rum lite oftare...

Kakan:

du är duktig och jag är stolt över dig! Du kommer lyckas med med din framtid! men stressa inte, Anna du är bara 18 år ;) kick in da butt! ILY

Kommentera inlägget här: