Ni vet hur det kan va
Ni vet hur det kan vara när man känner sig nere. Ni vet hur det kan vara när man känner sig bortglömd och tappat bakom en vagn. Ni vet hur det kan vara när man känner man sig värdelös, utan förhoppning att någon ska förstå.
Om ni inte vet, läs min beskrivning.
Ibland hamnar jag i grå zoner som jag så fint kallar det. Det spelar ingen roll vilken tid på månaden det är (mens) eller hur vädret är (för det mesta). Det handlar om handlingar och saker som jag och folk omkring mig säger och gör. Att få en komplimang tidigt på morgonen eller ett stort, äkta leende gör vem som helst glad, och den energin kan man oftast leva på resten av dagen.
Men om man som mig har lätt för att falla in i dem gråa zonerna, tro mig rätt nu, jag är inte en deprimerad jävel. Jag har lätt för att falla in i rosa zoner med ;). Men om man iaf hamnar i fel zon (grå) då är det inte lätt att ta sig ur.
Du känner dig nere, kanske inte har en förklaring, du kanske har hakat upp dig på en bagatell och blåst upp den likt en ballong. Du kanske har en rent av pissig dag i skolan, eller på jobbet. Folk kanske är otrevliga och säger helt fel saker just till dig, just på den dagen.
Du börjar klanka ner på dig själv, ser brister du normalt inte ser. Du börjar tänka negativt, det blir en rullande karusell av allt. En ond spiral och till slut så ligger du på botten, helt utmattad av allt negativt. Man har svårt att få ihop en meningsfull vardag om saker och ting inte går som planerat ibland. Då blir jag deppig. Planering är a och o för mig, jag är inte lika principfast som jag brukade vara. Jag kan rucka på ett planerat träningspass för att istället träffa mina vänner. MEN jag har också blivit bättre på att säga nej. Det är viktigt.
Du börjar klanka ner på dig själv, ser brister du normalt inte ser. Du börjar tänka negativt, det blir en rullande karusell av allt. En ond spiral och till slut så ligger du på botten, helt utmattad av allt negativt. Man har svårt att få ihop en meningsfull vardag om saker och ting inte går som planerat ibland. Då blir jag deppig. Planering är a och o för mig, jag är inte lika principfast som jag brukade vara. Jag kan rucka på ett planerat träningspass för att istället träffa mina vänner. MEN jag har också blivit bättre på att säga nej. Det är viktigt.
Hur kommer man då ur en grå zon?
Det finns faktiskt en sjukdom som kallas HSP, highly sensitive person. Det beskriver jättebra hur humöret går upp och ner, och oftast utan förklaring. Det finns även många böcker i ämnet, och alla verkar tycka om att beskriva "sjukdomen" som att man är känslomässigt begåvad.
Ungefär så här; Jag mår piss, allt är dåligt, jag har ingen kondis, min mage är sladdrig och pluggandet går bajs. Nästa dag är jag hur positiv som helst till ALLT! TJOOHOOO. Dagen efter är allt skit igen...
Näää men då är jag begåvad med känslor. Tack, men det hade varit fullt tillräckligt med hälften.