Anna

Idag är det nästsista dagen på månaden. Jag undrar ibland vart tiden tar vägen, och hur den används. Är det så som alla säger att tiden flyger iväg?

 

Jag måste få dela med mig av upplevelser från jobbet, hur kul kan det vara tänker ni då eftersom jag jobbar i en industri. Jag har många bra, roliga, långa, korta, härliga, dumma, tröga, snälla och smarta människor omkring mig på jobbet. En del skulle jag kunna strypa, en del vill jag bara skaka om hårt och länge (på det dåliga viset), en del vill jag krama och aldrig släppa och en del vill jag bara leva mitt liv med! Eller inte riktigt så nära inpå för alltid, men ibland känns det som att en diskussion på jobbet om något intressant aldrig borde få ta slut. Vissa människor kan fånga mig så hårt att jag verkligen står och lyssnar på dem. Annars kan man ju slå det klassiska dövörat till och le fejkat och fult.

 

Att prata om sex, hälsa, träning, mat och fjanterier är det vanligaste bland alla tjejer på avdelningen. Och det är just dem pinsamma situationer vi delar med oss av som för oss närmre varandra. Man börjar först prata lite kallprat om väder och skit, sen drar något ett oskyldigt skämt, sen drar någon ett skyldigt skämt (läs snusk) och sen är man fast i en lång och rolig konversation. OM, stort fett om, man har klickat som människor. Det är ju inte alls säkert att man klickar som människor.

 

Det viktiga är att man är ärlig, och inte spelar någon du inte är. Det funkar inte i längden, speciellt inte på ett arbete du spenderar nio timmar av din dag, fem dagar i veckan på.

 

Vill nog bara ägna detta inlägg till mina fantastiska kollegor och undersåtar som står ut med mig dag in och dag ut. Allt löser sig med en kram hörrni, motto och filosofin på jobbet!