Anna

Min tisdag

Idag har varit värsta mysiga dagen, både på jobbet och hemma. Visserligen har jag inte varit hemma så mycket. Efter jobbet som bestod sista halvan av att jag, Linn, Evelina och Hanna lyssnade på musik medan vi arbetade (och då ska det understrykas att musik är väldigt ovanligt på vårt arbete, man kan kalla det bannlyst satansrytmer!). Med tjejerna har jag alltid kul på jobbet, och då går tiden mycket fortare.

Efter jobbet skyndade jag mig hem så att jag kunde komma till Cas fortare än fortast :) Väl där kom Laura ut och hälsade på. Vi snackade lite medan jag tränade, känns som en väldigt social dag då jag träffade tjejgänget senare på dagen för att dricka te och kolla på allsång. Vi kröp upp i Beckas soffa och pillade lite på varandra.

Nu ligger jag i min säng och som vanligt oroar jag mig för framtiden och dess följeslagare. Det faktum att man snart kan titulera sig som arbetslös är inte avkopplande. Mina nerver inför detta dilemma hoppar likt kineser som ätit för mycket wasabi. För att undvika folkhets ska det även nämnas att undvika detta problem kallat "wasabi-problemo" är omöjligt för vilken människa som helst. Inte bara kineser. Wasabi is and will always be wasabi.