Anna

Den där känslan, ta min hand nu!

Jag har den där känslan. Ni vet, som man får ibland när våren sakta förvandlas till sommar. Verkligheten suddas ut och går över till dröm. Sent på kvällen. Solen går ner. Värmen försvinner. Men förakta ej, ty denna beskrivning är inte negativ. Nejnej, tvärtom. Den där känslan man har efter att varit med hela släkten. Man har fått uppleva något fint, något bra och minnesvärt. Du har fått dela med dig av dina erfarenheter och fått mycket tillbaka.

Jag har den där känslan, ta min hand nu och släpp den aldrig. Jag står tillsammans med dig på stan högsta kulle och tittar ut. Där gick vi i skola, där köpte jag min första skinnjacka, där tjuvrökte jag bakom en buske, där tog jag din hand för första gången, där kastade vi ner Manny i en snödriva och mulade henne med omsorg. Där pussade jag dig för första gången.

Förstår ni att sommaren är helig för mig eller? Allt förändras. Folk blir mer öppna, glada. Klimatet mer behagligt, kläderna ljusare och lättare. Möjligheterna växer sig starkare. Du förstår allt och inget. Den där sommaren för några år sedan, kommer du ihåg den lika bra som sommaren förra året? Känns det inte lite som en dröm?

Vinden viskar, solen smeker, sanden omfamnar, träden skyddar och havet svalkar.

Jag har den där känslan. Ta min hand nu. Nu kan du få mig så lätt.