Ingens fel, allas längtan. Allas förvirrade sinnen föralltid ärrade och påminda. En hjärteväns springande mot sorgen för att omfamna som om det vore det sista som skulle ske. Mitt på gatan, ståendes och världen existerar ej mer. Jag skulle ta bort all smärta från ditt bröst min älskade. Men ännu är jag en simpel människa, långt ifrån trollkonster och långt ifrån mirakel. Men tillsammans är vi alla starkare. Vi säger inte hej då, vi säger vi ses sen
fint skrivet anna:)