Anna

Nostalgi

Som på en moln låg mina drömmar. Högt svävande ovan mig och det var bara för mig att ta chansen och grabba ett moln kändes det som. Allt var lätt. Allt var så spännande och roligt. Jag trodde jag hade hela min framtid utstakad för mig. Jag skulle flytta till Sthlm och läsa på KTH, helst arkitekt/konst och senare skulle jag flytta ner till Schweiz och lära mig flytande franska. Kanske läsa vidare på min dåliga tyska. Jag skulle bli arkitekt, det var ju min dröm sedan jag var liten.

När jag lyssnar på Xavier Naidoo tänker jag tillbaka på tiden då jag hade dessa planer. Visst hade jag delade planer med en person men det är inget jag behöver nämna. Men Naidoo har en underbar röst och bra texter på sina låtar. Ett plus är att han sjunger både på tyska och svenska.

Den tiden i mitt liv, 2007 - 2009, det ser jag tillbaka på med stolthet och glädje. Allt känns som en bra dröm. Visst att drömmen inte slutade bra men resan dit och slutet lärde mig en massa bra saker. Ta aldrig någon för givet, somna aldrig ovän med någon, planera din tid bättre men tänk kortsiktigt, bevaka din miljö och människorna runt dig i tystnad och håll dig på god fot med de flesta. Håll dina vänner nära dig och säg aldrig hejdå. Säg vi ses.

Sätter på Ich will zuruck zu dir och gråter en skvätt. Samtidigt som jag saknar tiden och människorna är jag så lycklig och lättad att den tiden är över och att jag har det så bra nu. Låten förknippar jag visserligen med dem åren men också med mitt nu. Låten är alldeles för fin för att få vara kvar där bakom mig.

Så nu skulle jag bara vilja säga att jag älskar min familj, de är dem som alltid är där. Mina vänner, för dem är det finaste jag har. Viktor, för att du är helt underbar.

Nu ska jag inte skriva mer idag.