Anna

Den känslan har bestämt sig för att besöka mig allt oftare nu förtiden and I like! Jag uppskattar mina fina vänner allt mer, jag inser att vi inte kommer vara tillsammans för alltid. Även om de inte märker det älskar jag dem mer och mer för varje dag. Utan dem hade jag inte varit någon, de gör mitt liv, de formar mig.

Jag har börjat växa ifrån att skrika och gnälla på min familj. Helt utan anledning kan jag ringa min mormor och bara prata med henne, eller att umgås med mamma utan att vara helt sur och deppig mot henne. Jag och min pappa stod och lagade mat igår, det var skitroligt och vi hade väldigt mysigt.

På onsdag ska min underbara storasyster göra pannkakor med nutella till mig. Smaskigt värre!