Anna

Skriver ett inlägg direkt nu. Tänkte dela med mig av ett tentabesked jag fick igår natt/kväll. Min virriga men härliga lärare gav besked igår att hela klassen klarade tentan. Wiiihoo! One down one to go. Vilken bra julklapp. Det hade blivit en tråkig jul om jag hade failat på den och varit tvungen att plugga som en idiot igen fram till omtenta ngr dagar efter nyår. Men nu slipper jag det och den känslan är obeskrivligt skönt. Ska dricka lite extra julmust för att fira. 

Idag är det ju julafton. Jag gav Nils hans julklappar igår och han blev jätteglad. Jag öppnade sen min, jag trodde att jag gillade överraskningar men inte denna typen av överraskningar. Mådde nästan illa när jag sakta öppnade den lilla asken. Där i låg två konsertbiljetter till Gavin Degraw!! Jag har lyssnat mycket på hans musik i flera år och jag blev jätteglad! Så i mars ska jag och Nils upp till Sthlm och bo på Sign och gå på konsert tillsammans. 

Hittills har denna julen varit lugn och fin, vilket klart ska ändras imon ;), massa god mat och vi har gjort massa godis och köpt lite klappar. 

 

Dålig uppdatering här på bloggen. Då får det bli en bildbomb istället. Här kommer den!

 

Så igår fick jag sms av Cas nya ägare Angelica. Hon och hennes döttrar tog över honom för ca tre veckor sedan. Allt har funkat fint, de verkar trivas bra med honom och jag vet att de gör ett bra jobb. Det betyder allt för mig att Cas har det bra och mår bra. Hemmet dit han skulle komma var det viktigaste för oss i familjen. Att ta beslutet att sälja min kille var hårt nog. När han väl flyttade rasade allt samman. Det kanske är svårt att relatera till när man inte har upplevt ett sånt ansvar och sådan kärlek till någon. Det är inte en katt eller hund. Det är en häst. Som har speciella vanor, speciellt foder, säregen personlighet och tusen andra grejer att tänka på för att vardagen ska rulla på bra.

Vad ska jag göra nu? Mitt liv har ingen mening tänkte jag... Lite väl drastiskt kanske men så tänkte jag. Det är som att starta upp från noll. Att behöva bygga upp ett nytt liv. Utan häst, utan att ha ansvar för någon annans liv.

Men det funkade bra, jag har en del plugg så jag försöker hålla mig sysselsatt även om mina tankar ofta går till Cas och jag saknar honom som bara den.

I smset från Angelica igår beskrev hon en olycka som Cas varit med om, så illa att veterinärer dömde ut hans ena öga och sydde igen. Då brast det för mig. Min fina kille. Det som gjorde mest ont var tanken på att jag inte var där och att jag inte kommer vara där i hans rehabilitering. Jag hoppas verkligen att allt kommer bli bra och att han kan leva ett bra liv efter detta.

När ska Gud sluta skita mig i munnen? Vad har jag gjort som är så hemskt?